top of page

Hemsegling från Oslo

Den 13 maj tog jag och pappa bussen från Göteborg till Oslo. Drygt tre timmar senare befann vi oss på Oslos bussterminal där vi möttes upp av dåvarande ägare till Emilie. En ordentlig genomgång av hela båten gjordes. Jag fick en lektion i hur motorn fungerade för att känna mig säker ner till Sverige. Det kanske mest absurda var att vi på allvar tänkte segla ner båten trots att akterstäven och rodret hade såpass mycket röta att man kunde se att det rörde sig i varje våg som träffade roderbladet. Därför hade jag sedan innan förberett plattjärn med hål i som jag skruvade och bultade i stäven så att den skulle hålla ihop med bordläggningen. Först vid 15 tiden kände vi oss så pass klara att vi kunde kasta loss och påbörja seglingen söderut. Den gamla Sabben bankade igång och sakta puttrade vi ut ur Solviks båthamn. Det gick sakta, kanske för att botten inte hade gjorts ren på tre år. Den första kvarten spottade motorn dessutom olja och ett tag blev jag riktigt orolig över den långa resan hem. Mellan Ostøya och Brønnøya satte vi segel, storsegel och fock, och plötsligt kändes det mycket lugnare.

Emilie i Solvik

Bror Petter går igenom dokument och manualer innan avfärd.

När vi började närma oss slutet av Oslofjorden bestämde vi oss för att gå in i en liten hamn som hette Larkollen. Gästplatserna gick inte att lägga till vid eftersom det var alldeles för grunt men med lite trixande tog vi oss in mellan några privata Y-bommar.

Vid sjutiden nästa dag satte vi segel igen, denna dagen såg vindarna ut att bli bättre en dagen innan. Nord nordost 10 m/s. Målet var att vi åtminstone skulle ta oss till Strömstad men vi skulle komma längre än så. Vid lunchtid hade vi kommit över svenska gränsen. Strax efteråt kom vinden...och farten. Som mest loggade vi 8,2 knop över grund och när vi bestämde oss för att gå in i hamn var vi i höjd med Bovallstrand. Trots allt beslutade vi oss att stå på till Smögen där Emilie skulle få ligga till nästa helg.

Nästa helg fortsatte resan, nu tillsammans med Thomas Gunnarsson som äger skutan Westvind af Göteborg. Vi lämnade Smögen i ösregn och starka sydliga vindar. Vädret skulle hålla i sig så vi fick gå för motor. Efter en dryg timma slutade dieselvärmare att gå. Det visade sig vara vatten i regulatorn och problemet gick att lösa. Vädren klarnade upp och vi bestämde oss för att lägg till i Mollösund för natten. Tilläggningen gick väll sådär... När tre av fyra tampar var i land fick jag för mig att förtampen skulle flyttas en pollare förut på kajen. Lite svajigt skuttar jag upptå kajen samtidigt som jag tar tag i tampen. Tyvärr hade båten börjat glida ut från kajen och när tampen sträcktes hade jag ingen chans. Årets först dopp var kallt...

Dagen efter blev en lång dag men vi avverkade resten av sträckan och på eftermiddagen gled vi in i Stenuddens hamn i Åsa. Allt hade gått bra och ett tag hade vi till och med riktigt fint väder. Såhär i efterhand var det rent livsfarligt att segla ner Emilie från Norge. Kanske var det bra att jag inte ände till hur dålig Emilies akterstäv var...än

bottom of page