top of page

Ruffen tar form

Äntligen börjar man kunna ana hur livet ombord på Emilie kommer att vara när ruffen steg för steg kommer på plats. Hur kommer det vara då? Ja, lågt i tak! Så mycket är säker och eftersom jag själv är drygt 1.90 lång så kan man fråga sig varför jag bygger ruffen såhär. Det enkla svaret ät att det är snyggt. Låga fribord => låg överbyggnad. Inte nog med att det är lågt i tak, trångt kommer det också att bli. Detta säger en del om hur olika syn man kan ha på båtlivet. Jag tror knappast att det är någon ide att försöka övertala ägaren av en plastsegelbåt att en gammal träbåt från 1800-talets slut minsann är bättre. Bristen på praktiska lösningar, det årliga slitet med att lacka otaliga kvadratmeter trä, läckande bordgångar, tunga segel, för att inte tala om den stånkande tunga gjutjärnsgenuan och avsaknaden av bogpropeller. Nja, träbåtar är nog inte för alla. Dessutom kan det hända att man behöver byta just ruffen, som i mitt fall...

Hörnbitarna provas...

...liksom ramar/underliggare

Underliggarna och överliggarna kommer tappas in i hörnbitarna. Här borrar jag fyrkantiga hål med stämborr.

Slutligen monteras den första sektionen

Ruffbalkarna kommer få en helt ny kurva. Till skillnad från däcksbalkarna så är rufflalkarna inte sfäriska. Dessa är istället flackare i mitten och mer böjda i ändarna.

Nu sitter första sektionen på plats.

En hörnbit

Dags att såga till överliggare och kortlingar.

bottom of page