Enepinnar och spant
Till att börja med gjordes en sista insats för vintern på båtens ovansida, en ny skjutlucka tillverkades i teak. Därefter har fokuset flyttats till spanten. De nya spanten huggs ut med skarvyxa ur gruva ekstycken. Skarvyxan är ett verktyg som kräver mycket träning innan den kan användas med en sådan säkerhet att den blir ett effektivt hjälpmedel men när man väl har fått in tekniken så är det svårt att klara sig utan den. Hittills har jag huggit ut tre nya spant med skarvyxan. Dessutom har ungefär 300 stycken enepinnar tillverkats med en specialanpassad pinnsvarv. Enepinnar används för att fästa bordläggningen mot spanten. En enepinne är konisk i ena änden för att hålla fast borggången mot spanten. I andra änden, på insidan av skrovet, slås en liten kil in i enepinnen för att låsa pinnens rörelse utåt. Idag är det inte så vanligt att använda enepinnar på grund av det tidsödande arbetet att dels tillverka och sedermera använda pinnarna. Vanligtvis används istället grova spik som idag är både billigare och lättare att använda. Jag är övertygad om att enepinnar håller betydligt längre än spik. Att en spik skulle hålla i 120 år är inte omöjligt men inte så sannolikt, däremot har de flesta originalpinnarna som jag har tagit ut ur Emilie varit i förvånansvärt bra skick.
Först ut är ett spant som jag från första besiktningen efter hemseglingen dömde ut. Spantet satt vid motorn och är med största sannolikhet suttit i båten sedan den byggdes.
Först sågar jag ut det nya spantet grovt med motorsåg.
Därefter hyvlar jag spantet till rätt bredd, detta fick jag göra på Nya varvets snickeri i Göteborg eftersom min egna hyvel inte är tillräckligt bred.
En noggrann spantmall med tillverkas innan formen sågas ut på bandsågen.
Eftersom vinkeln varierar utmed spantets linje är det viktigt att man mäter det gamla spantets vinkel på många positioner med täta mellanrum. Vinkeln hugger jag ut med skarvyxan. Slutligen jämnar jag till ytan med en rundad spånhyvel.
Slutjusteringarna sker på plats med skarvyxa och spånhyvel.
Oljad och klar för montering!
Pinnproduktionen tar sin början i naturen där fina raka enebuskar med så lite kvist som möjligt väljs ut.
Pinnsvarven fungerar likt en pennvässare. Den blivande pinnen "vässas" ner till rätt dimension genom en modifierad "tenon cutter"
Pinnarna läggs på tork innan koningen ska svarvas för att pinnen ska "nypa fast" ordentligt i bordläggningen.
De närmaste två spanten kommer bytas på grund av röta i vattenlinjen.
Här har masken härjat, nytt trä är den enda rätta vägen!
Jag avslutar denna uppdatering med bilder från stocksågen. Denna gång var det dags att såga upp ett körsbärsträd till brädor som sedermera ska bli interiörpanel i båten. Dessvärre verkar det som att just detta trädet var platsen där jag lärde mig hantera hammare och spik. De båda stockarna innehöll massvis med småspik som efter alla år vuxit in i trädet. Trots detta blev de allra flesta brädor fantastiskt fina!
Nu ligger de väl ventilerade i båthuset för att torka innan vidare bearbetning.
