Ett halvår senare...
Nu är det snart ett halvår sedan Emilie sjösattes och jat tycker att det är på sin plats med en uppdatering om vad som händer med projektet. Efter att jag hade täckt båten och lagt ordentliga vinterförtöjningar bestämde jag mig för att ta en liten paus från allt arbete. Därför har det inte hänt jättemycket under de kallaste vintermånaderna men jag har åtminstone påbörjat några delprojekt. Jag har börjat bygga en ny motorrumslåda, och nya durkar inne i båten. En gran har fällts och ligger nu för att torka innan den ska hyvlas till en mast, nya diesel och vattentankar är under tillverkning liksom en ny namnbräda. Jag har även designat ventilramar vilka ska gjutas i brons!
Under ett par dagar i december var det mareld runt Emilies båtplats!
Nere i båten förbereds skotten till motorrummet. När tankarna (som ska monteras på varsin sida om motorn) är på plats kan jag göra klart motorrummet helt och hållet. För att få ner buller och ljudnivån från motorn har jag köpt en riktigt bra motorrumsisolering i tre skick. Den heter Maritex och tillverkas av Halyard. Skiktet närmast motorn är brandskyddande och består av aluminium och glasfiber. De nästkommande lagren är ljud och bullerdämpande och innefattar även ett 2mm tjockt massivt gummiskickt som ska ta upp buller av lägre frekvens.
Här bestäms höjden på den nya durken i salongen vartefter durkvägare skruvas upp.
En provisorisk durk tillverkades från skräpplywood. Den riktiga durken tillverkar jag i 18mm poppelplywood som jag fanérar med hondurasmahogny.
När man fanérar en plywood är det viktigt att fanéra båda sidor av skivan samtidigt för att undvika att den slår sig. Ett s.k motfanér fyller alltså ingen estetisk funktion när den ligger på undersidan av en durk som i detta fallet. Därför kändes det lite väl lyxigt att använda teak som motfanér men det var det ända fanéret med samma tjocklek som hondurasfanéret som fanns att tillgå!
Innan limning och pressning tejpas faneren ihop med en speciell tejp.
Därefter rollas limmet ut på plywoodskivan vartefter det stora fanérarket läggs på och allt pressas med 3kg/cm^3.
Resultatet blev fint!. Detta är den minsta durken, över och undersida.
Ämnet till masten, en spikrak gran på 135 år som är kvistfri upp till 13 meter! Att den dessutom har vuxit på en bergstopp med sämre tillgång till vatten gör att den har täta årsringar och lämpar sig bra till mast.
Med traktor drogs den stora stocken ut ur skogen!
Flera mindre träd fälldes, dessa ska bli bom, gaffel, peke och toppsegelstång
Innan jag lämnar ämnena för att torka ringbarkar jag med ca 40-50 centimeters mellanrum. Om ämnena skulle barkas av helt och hållet riskerar man att torkningen sker för fort med stora spricker som följd.
Att få hem mastämnet var en större utmaning. Eftersom det är 14 meter långt kunde jag inte lägga det på en vanlig kärra eftersom den skulle bli alldeles för baktung. Planen blev istället att spänna fast stocken på en släpkärra på dess vägingspunkt, så att hjulaxeln placerades ca 7 meter från rotändan. Rotändan i sin tur skulle förses med en fastbultad kulkoppling att koppla till bilen. Detta fungerade utmärkt! Det svåraste var egentligen bara att rubba stocken som var blöt och tung. Jag byggde upp en trefot som jag hängde en vinsch i. På så sätt kunde jag lyfta ena änden såpass högt att det gick att rulla under släpkärran och sedan släppa ner stocken försiktigt.
Ena halvan av mastämnet är ringbarkat!
Ännu ett orosmoment var att skaffa fram tillräckligt med virke till att bygga en inredning i ett och samma material. Jag har nu fått tag i en stor mängd teak och hondurasmahogny som jag ska bygga en riktigt snygg inredning av. Ett rejält lass på släpkärran!
Varje båt förtjänar en riktig namnskylt. Jag är i full gång att tillverka Emilies skylt i mitt favoritträslag, Palisander, Jakaranda, Rosenträ eller Dalbergia Nigra. Ja kärt barn har många namn men detta är det absolut finaste träslaget enligt mig. Tyvärr ganska hårt och tråkigt att snida i så jag använder mig av en dremelmaskin med ett runt fräsverktyg.
Just nu finns det varken glas eller ventilramar i Emilies däckshus. Jag har caddat upp precis hur jag vill att de nya ventilramarna ska se ut och därefter fräst ut två prototyper som ska användas i gjutningsprocessen. Det blir totalt 8 stycker ventilramar, alla i brons.
Prototyperna i MDF
Något som också är på gång just nu är tillverkningen av tre nya rostfria tankar! Detta är tyvärr ett jobb som jag själv inte hanterar så jag har lämnat det i händerna hos en firma på Hisingen som är experter på svetsning i rostfritt. Det rör sig om två dieseltankar á 250L och en vattentank á 260L. Därtill kommer jag att restaurera den gamla rostfria vattentanken så att jag totalt har 500L vatten.