Premiärtur, mast, sittbrunn m.m.
Sedan senaste inlägget har Emilie flyttats till den nya kajen på Hälsö där hon kommer ligga permanent bredvid Westvind. Det kommer såklart med för och nackdelar. Fördelarna är självklara, en skyddad hamn med uppsikt av Westvinds ägare dagligen men å andra sidan är det en ganska lång transportsträcka när man ska arbeta på båten. Från och med nu gäller det alltså att planera arbetet på ett helt annat sätt än tidigare för att det fortfarande ska bli effektivt arbete.
Vi börjar där förra inlägget slutade. Tillslut fick jag de rostfria tankarna levererade. Med minsta tänkbara marginal fick de plats i båten.
När jag hade fått ner tankarna i båten kunde jag börja tillverka de slutgiltiga skotten till motorlådan. Man kommer att ha tillgång till motorn via en stor lucka föröver och en något mindre lucka akterut.
I takt med att motorlådan byggs klart slutförs motorinstallationen. Bränsleslangar och elkablar dras, filter installeras och vajrar till reglagen kopplas in och justeras.
Ett tanklock på styrbordssidan är på plats!
Och så en tidig dag i maj lämnade vi kajen i Åsa för en ca 7 timmar lång färd norrut till Hälsö. Detta kom att bli den första riktiga båtfärden med Emilie sedan 2016 när jag köpte henne och seglade hem från Oslo!
Denna dagen var absolut helt vindstilla
Utanför Styrsö Bratten
Emilie bredvid Westvind vid den nya kajen!
Nästa steg blev att sätta in ventilerna, fyra stycken på varje sida. Ramarna var klara från gjuteriet och det enda jag behövde göra var att borr skruvhål samt försänka för skallarna.
Jag har även kommit en bit på vägen med Emilies namnskylt, den är nu färdigsnidad, slipad och under de senaste dagarna har jag börjat lacka den. Efter det ska bokstäverna och siffrorna förgyllas med bladguld.
För några veckor sedan gjorde jag klart den aktre delen av sittbrunnens säg som har runda hörn. Jag hade egentligen tänkt mig att jag skulle fanéra upp detta med många tunna lager fanér men jag gav upp den iden när jag blev tipsad om en metod som är vanlig inom möbelsnickeri. Tjockleken på den färdiga särgen är 18 mm men den består av två stycken som är 14mm respektive 4mm. Det tjockare stycket utgör den "yttre" delen av särgen.
Ovan: Det tunna stycket är egentligen ett tjockare tjockare fanér med 4mm tjocklek.
i hörnen är särgen rundad, för att kunna böja så skarpa kurvor som jag vill måste man därför såga skåror 2/3-3/4 av styckets tjocklek.
Här är skolorna utsågade med sänksågen och jag kan utan problem börja böja till formen.
För att påskynda processen och minimera risten för sprickbildning lägger jag ett par våta trasor i hörnen.
Det första stycket limmas på plats och skruvas mot karvlar och balkar innan nästa stycke limmas på plats. Den andra biten täcker alla skåror och ret till att tjockleken på särgen blir rätt.
Klart, nu ska skårorna fyllas med förtjockad epoxy innan en bredare överliggare skruvas fast ovanpå särgen.
Särgens överliggare börjar monteras
Durkarna har länge varit klara men de har legat i verkstaden i Åsa under några månader. Hu är de i båten och jag har börjat passa in bitarna så att de snart kan lackas.
Hemma i Åsa har jag sågat mastämnet till et fyrkantigt block. tanken är att de ska få torka ett litet tag till innan jag fortsätter att göra det 8-kantigt och så småningom helt runt.
Sågningen gjordes med "Wermlandssågen", ett liggande bandsågverk. Tyvärr är bädden bara dryga 5,5m vilket gör att jag behövde flytta masten i omgångar. Den mesta tiden gåt åt att rikta upp och se till att ämnet låg som det skulle innan jag sågade ett snitt för att sedan göra omkring hela processen igen.
