Sittbrunn i teak.

När det här projektet drog igång 2016 köpte jag resterna av Saltholmens båtvarv. En bod fylld med verktyg och virke. Här fanns mängder med spillbitar i diverse träslag och istället för att slänga alla dessa "stumpar" har jag förvarat dem sedan dess och nu äntligen har en del av de fått en användning.

Jag började med att skissa otroligt mycket, för hand och i CAD-program. Versioner reviderades allt eftersom jag provade olika mått på plats i båten.

Stommen byggde jag upp i 18mm poppelplywood. Från aktern där man står och styr har man god utsikt över havet och luckan i vilken plotters ska monteras.

Ett av problemen med sittbrunnen var spanten och avgasslangen som skar genom designen. Dessa blev jag tvungen att klä in, först med plywood och sen med några lager epoxi.

Från durkens nivå och ca 15 cm upp lade jag glasfiberarmerad epoxi. Först gjorde jag mallar i papp. Jag dränkte sedan glasfiberväven i epoxi mellan två lager plast. Därefter kunde jag lätt klippa ut de bitarna efter pappmallarna. Sedan drog jag bort plastfilmen på baksidan, lade biten på plats och arbetade ut luftbubblorna med en aluminiumlroller.

När lamineringen hade stelnat spacklade jag med epoxyspackel, slipade och målade med 2-komponents polyuretanfärg.

Så blev det dags att leta fram alla de spillbitar i teak som jag sparat. Alla bitar som höll 55x13 mm eller mer skulle nu bli panel i sittbrunnen.

Jag sågade till att börja med ett lagom format innan jag hyvlade panelens slutmått. Ett tröttsamt jobb, inte minst för maskinerna. Teak innehåller nämligen höga mängder kisel som slöar de flesta skärande stålen fort. Värst var det för frässtålet som jag blev tvungen att slipa 4 gånger innan jag hade fräst plats all panel.

Detta frässtålet skär bara en fals på båda sidor varför jag blir tvungen att montera panelen med en lös fjäder i varje panelbräda.

Av en granne hade jag fått en gammal poolsärg i teak. Ämnena är tjocka och kommer användas till durk.

De fasta durkbitarna monterades först och därefter klädde jag in spanten och avgasslangen i teakfaner för att tillsist avsluta med panelen. Ovanpå den vita luckan kommer en lös håldurk i teak ligga.

I skotten har jag på båda sidorna monterat en liten teakregel. På dessa kommer ytterligare en håldurk vila ca 25 cm högre än den lägre durken. Den höjdskillnad som blir mellan de olika durkarna har flera fördelar. Dels täcker den övre durken motorluckan, dels blir det bättre benhöjd för de som sitter på tofterna och dessutom reduceras antalet trappsteg till nedgångsluckan från två till ett. Anledningen till att hela durken inte läggs i denna nivå är för att den som styr ska kunna stå upp utan att komma för högt upp.

När alla bitar var inpassade demonterade jag all teak igen. Innan den slutliga monteringen applicerade jag Sikaflex 298, samma produkt som jag sättlimmade rufftaket med.

Och som var det slutligen dags för lack även här.

Här använder jag mig av Epifanes Superior teaklack som är något pigmenterad för att undvika blekning.

Jag har ägnat skjutluckorna lite tid. Jag har monterat skenorna och beslagen som håller luckan på plats och dessutom ägnat mig åt lite produktutveckling!

På mina tidigare båtar har dessa beslag alltid bestått av några bockade mässingsplattor som krokar sig runt skenan med ett fruktansvärt ljud som bara metall mot metall kan åstadkomma. Polyoximetylen-plasten som jag gör dessa beslag i har lågt friktionstal och är otroligt starkt. Nu skjuts luckan ljudlöst mot metallskenan.

I fören hade var arbetet inte lika långt gånget, här fick jag tillverka bitarna som skenan ska vila på först.

Kapptaket i fören har dessutom målats med 2-komponents polyuretanfäck och sedan folierats med båtens namn och den gamla unionsflaggan som man flaggade under den tid då Emilie byggdes.

Den lilla dörren till salongen kommer oftast plockas undan när man använder båten. Jag kommer endast göra en enkel låsanordning och bygga ett litet fack för fören att förvaras i när båten inte är stängd. Till dörren har jag nyligen beställt fasettslipade glas.

Matpaus vid bryggan!

Avslutningsvis kan jag nämna att relingen ligger utsågad klar för inpassning. Detta arbetet kommer dock inte påbörjas innan presenningen är borttagen över båten, och för att det ska ske måste allt vara regnsäkert!